Vila i Frid

| 1 Comment

FUCK CANCER

Om två dagar är det fyra månader sedan vår Julia somnade in. Fyra månader sedan den där förbannade cancern tog hennes liv. Fyra månader sedan den där vidriga sjukdomen tog vår Julia ifrån oss.

Fyra månader som man minst sagt kämpat sig igenom och på något konstigt vis har det gått. Hur vet jag inte, ingen av oss vet. Fyra månader av sorg, längtan, minnen, skratt, tårar. Vi försöker hitta alla de ljusglimtar som faktiskt finns i livet, även om de är svår att se varje dag. När vi är ledsna tänker vi alltid på allt som vi gjort tillsammans med Julia, då känns allting mycket enklare.

Tyvärr är vi inte ensamen om denna känsla. För bara några veckor sedan fick vi reda på att ännu ett barn som behandlats i Umeå samtidigt som Julia, gått bort. Han blev 14 år. 14 år!!!

Han kämpade och kämpade, men den där förbannade cancern vann. Cancern har tagit många barns liv, för många.

Vila i frid fina N, nu slipper du ha ont och får träffa dina nära och kära som redan finns i himlen och väntar på dig. Du får träffa Julia igen. Våra tankar går till hans familj.

Igår fick vi en så oerhört fin kommentar från en tjej som bor i Sunne. Hon berättade att en familj i Sunne också förlorat ett barn, sin Julia. Julia var en hästtokig tjej som skulle få en egen Ponny när hon blev frisk.

Precis som så många andra barn blev Julia aldrig frisk och somnade in för 6 dagar sedan. En liten människa som också strävade för rättvisa. En tjej som älskade att tillbringa tid i stallet, det var hennes paradis här på jorden.

Vila i Frid Julia. Nu slipper du ha ont och kan rida på den finaste hästen av dem alla i himlen. Våra tankar finna hos Julias familj.

Det här är verkligheten. Det är precis såhär verkligheten ser ut. Barn dör fortfarande i cancer och som anhörig kan man inte göra något.

Jag vill inte ens tänka tanken av hur jobbigt det måste vara för en förälder att mista sitt barn, hur det som förälder är att begrava sitt barn.

Hur man som förälder får gå på sitt barns begravning, det ska inte få vara så. Men det är så.

Jag, Beatrice, och mina vänner i Juliaresan vet hur det är att mista en vän. Jag vet hur det är att mista en person som betyder allt i världen för en. Vi vet hur det är att se en människa försvinna, att se en människa brytas ner på grund av denna jäkla sjukdomen cancer.

Vi vill inte att flera ska behöva se det. Vi vill inte att något fler barn ska dö i cancer. Barn ska inte dö.

Skänk pengar till vår insamling till barncancerfonden. Bli månadsgivare hos barncancerfonden.

När Julia fick besked om att det inte fanns något mer att göra för henne ville jag inte lyssna. Jag blev förbannad, förtvivlad, ledsen, förstörd.
Under hela hennes sjukdomsperiod hoppades vi att någon skulle hitta ett botemedel till cancer.

I vårt och så många andra familjers fall hittade inte någon botemedlet till cancer. För denne någon kommer aldrig att hitta det.

Vi måste alla hjälpas åt för att forskningen skall kunna gå framåt, bidra så att forskningen kan gå framåt.

Tillsammans kan vi besegra cancern.

 

One Comment

  1. Hej!

    JAg var en av JUlias vänner och jag kan inte förstå att det finns en så dum sjukdom som kan ta henne ifrån oss. Det gör så grymt ont!

    Jag vill tacka er för att ni gör skilnad. Ni är en stor förbild!!

Kommentera

Required fields are marked *.