8 juli, 2013
by Juliaresan
10 Comments

Verkligheten.

Hej på er.

Vi har träffats för att uppdatera er om vår resa, men det finns en resa som är  viktigare än den resa vi har gjort tillsammans i år. En resa som är viktigare än den resa som vi genomförde förra året, nämligen resan tillsammans med alla människor som vi fått träffa under den här tiden.

Isaac är en av dem. Isaac är en liten tapper kämpe som medverkar i vår film.

När vi var upp till Umeå för att filma honom och Juno hade han tre behandlingar kvar. Det lös om honom. Efter mängder med behandlingar och prover hit och dit var det bara tre behandlingar kvar. Isaac hade svarat bra på behandlingen. Han berättade för oss vad han skulle göra när behandlingen var slut, vad som hade varit jobbigast och vad han var rädd för. Han hade börjat planera för framtiden, hör ni hur det låter? En liten pojke på 5 år hade börjat planera vad han skulle göra nu när han kunde göra det igen, när cancern var borta och han inte var beroende av droppställningar och annat.

Fem år. När vi var fem år hade vi aldrig några sådana tankar, man var odödlig. Ingenting i världen kunde stoppa en när man var liten.

Vi blev förälskad i både Juno och Isaac. Juno var så förståndig för att bara vara tre år och hon kunde ord som barn inte ska kunna, CVK, namn på olika sorters mediciner med mera.

Isaac sprang runt i korridorerna och tävlade mot oss. Man kunde nästan ta på hans livsglädje för att den var så mäktig. När vi åkte i bilen på väg hem så pratade vi om dem nästan hela vägen hem, vilken energi de spred och hur mycket lättare det var att bemöta dem, de kändes inte sjuka alls. Även fast de båda har drabbats av en sjukdom som man inte ens önskar sin värsta fiende.

Cancern är en lömsk sjukdom och när man arbetar med ett sådant här projekt så känns det verkligen som om man möter helvetet på jorden. Vi har fått tagit del av människors öden som känns övermäktiga. Vi vet inte hur många gånger vi tänkt att det är för mycket, hur mycket ska en människa klara av?

Även fast vi levt mitt upp i det, vi har varit där. Vi har varit med när en familj fått besked om att deras dotter inte ska klara sig. När de fått besked om att det inte finns någonting mera att göra. När man som förälder och anhörig får reda på att en närstående har cancer så måste man släppa allt i andras händer. Det är någon/några andra som måste hjälpa en för man klarar inte av det själv, man vet inte hur man gör. Tänk er den känslan, att du inte kan göra någonting. Du kan inte göra ett dyft för att bota den människa som du älskar mest av allt i världen. Bara det är jobbigt nog, att bara stå och se på, finnas där och underlätta det kan man alltid göra. Men när Julia gjorde illa sig kunde man alltid plåstra om henne, trösta henne, göra så att allt blev bättre igen. Nu kunde du göra allt förutom att se till så det skulle bli bra igen. Du kunde bara hoppas, önska och be för att allt skulle gå åt rätt håll.

Tänk er sedan känslan när man får besked att det inte finns någonting mera att göra. Dessa människor som man lagt över allting på, de människorna som ska kunna bota- de kan inte göra någonting mer. Om man kände hjälplöshetskänsla innan det så är det inte ens en bråkdel av det man känner nu. Ingenting.

Vad gör man? Hur gör man? Vem kan ordna? Det måste finnas någon!! Någon av alla dessa miljarder människor där ute måste kunna hjälpa!! Paniken. Ångesten. Oron. Alla dessa känslor i en blandad kompott.

Det får inte ske. När kommer det ske? Det är inte på riktigt, de måste skämta med oss. Det får inte vara på riktigt.

– Det är på riktigt.

Du börjar se bilder i huvudet på begravningen, lika snabbt som du ser dem ruskar du bort dem. Det kommer inte bli så, det ska inte bli så. Men hur du än försöker så får du inte bort bilderna, de finns överallt. I skratten, i gråten, på jobbet, när du är med vänner. Varje dag är en kamp för att du inte ska brista, kamp för att ingen ska kunna se igenom. Kamp för att du ska få ha kvar den enda människa som du vill ha kvar.

Man börjar tänka konstigt, agera annorlunda. Man blir besatt. Besatt av tanken på att det inte får hända, man gör vad som helst. Allt som står i ens makt. Men det spelar ingen roll för det är något som människan inte kan råda bukt på ännu. Vi är inte där än, vi har inte botemedlet. Det går inte att rädda. Istället får du stå bredvid. Kämpa tillsammans, se allt hända mitt framför ens ögon.
Bara stå där. Finnas till. Finnas där. Och finnas kvar.

Exakt det här beskedet som ingen människa någonsin igen skulle få, har Isaacs familj fått.

Isaac fick ett återfall tre veckor efter avslutad behandling. Sedan fick familjen det hemskaste besked en familj kan få- det finns ingenting mera att göra. Ingenting.

Det känns övermäktigt. Isaac, med all den livsglädjen. Alla tusentals frågor. Att livet är orättvist behöver vi inte ens gå in på.

Men det finns en sak som vi gärna vill gå in på. Att 3 av 4 barn överlever cancer, det är inte tillräckligt. I Sverige insjuknar 300 barn i cancer varje år. 75 av de barnen dör. 75 stycken barn, 75 familjer, alla de anhöriga. Och det är bara siffror.

När man lever upp i det så känns det snarare som att 3 av 4 barn dör i cancer, för man hör om det så ofta. Man försöker avskärma sig ifrån det, för det går inte att ta in. Det är för stort. Det är för mycket, man vill inte höra om det. Allt blir för verkligt.

För det är precis vad det är, det här är verkligheten. Det går att blunda åt det, men när du är upp i det så går det inte att blunda. Vi ber er att hjälpa oss i kampen mot cancern och hjälpa forskningen framåt. Det är vi som ansvarar för alla våra barn, de är vår framtid och vi önskar och hoppas att när våra barn växer upp så ska cancer inte finnas. Det är ett önsketänkande som kan bli verklighet om vi alla hjälps åt.

Nu ber vi er inte att skänka pengar till vår insamling, utan till Isaacs. Klicka på denna länken och lämna ett bidrag. ALLA barn ska få överleva kampen mot cancer, inga fler familjer ska behöva splittras på grund av denna helvetiska sjukdom.

I kampen mot cancern, för Julia för Isaac och för Juno. För alla andra barn som förlorat och kämpar mot denna sjukdom.

Tillsammans kan vi hitta botemedlet till cancer. Var med och bidra till en förändring du också.

Isaacs insamling hittar ni HÄR

IsaacJunoIsaacIMGP6648 (kopia) copy

 

 

21 juni, 2013
by Juliaresan
3 Comments

För dig, Julia

Hej på er!

Igår var en riktigt händelserik dag då vi begav oss för att se platserna där några scener ur Gudfadern spelats in.

Julia älskade alla Gudfadern filmerna och ville så gärna åka hit tillsammans med oss, vi pratade ofta om det under hennes sjukdomstid, samt alla andra resor som vi skulle göra tillsammans.

Om våra drömmar. Drömmar som bara förblev just drömmar för Julia och det gör så ont att tänka så. Det gör ont att vi bara är fyra personer som står där och upplever allt, det gör ont för att man konstant hör hennes röst och hur exalterad hon hade varit över att få uppleva detta.

Vi gör Juliaresan till minne av vår Julia och för att hedra henne, det har och kommer alltid att vara vårt egna syfte. Sedan gör vi det för alla andra barn som förlorat kampen samt alla de barn som kämpar mot cancern idag och det är där vi behöver allas hjälp.

Vi behöver hjälpas åt för att en dag kunna hitta botemedel till cancer. För att fler barn ska få uppleva sina drömmar, för att ALLA ska få kunna uppleva sina drömmar tillsammans.

För att vara med och bidra till vår insamling så trycker ni på vår insamling här till höger, eller klickar er in HÄR för att komma direkt till vår insamling. Stort tack för alla era bidrag, det betyder så otroligt mycket för oss!

Vi hade aldrig någonsin sett att våra liv skulle se ut såhär, att vi skulle mista en nära anhörig i cancer. Att vi skulle förlora någon som betyder så oerhört mycket för oss.

Juliaresan har alltid känts så självklar och det känns så overkligt för oss när alla ni fina människor skriver så mycket fint om oss, vi förstår liksom inte att det är oss ni menar.

Vi önskar att ni alla fått lära känna Julia, hon ÄR en fantastisk människa. Det känns verkligen att hon lyser igenom vår Juliaresa, alla fina ord ni beskriver oss som är verkligen Julia.

Vi vet att hon är med oss jämt men ibland räcker inte den tanken. Igår var en sådan dag då vi verkligen bara umgicks vi tillsammans och tänkte inte ens på omvärlden. Därav den dåliga uppdateringen.

Men nu kommer det en bildbomb från igår, det var helt fantastisk vackert och vi tänkte och kände dig omkring oss hela tiden Julia.

Allt för dig, alltid vi fem.

 

Bild1bild2bild5bild4bild3bild6bild7bild8bild9bild10bild11bild12bild14bild15bild16bild17bild19bild20bild22bild23bild24bild25

 

 

bild26bild28bild29bild30bild31bild18

19 juni, 2013
by Juliaresan
3 Comments

Framme på Sicilien

När vi hade släppt vår film om Juliaresan 2013 blev vi kontaktade av ett par som bor i Ås, inte långt från vår hemstad Östersund. Det var Federica och Federico, två italienare som flyttat till Sverige. De ringde och ”gave us an offer we couldn’t refuse”. Eftersom de såg att vår resa skulle bli till Sicilien erbjöd de oss att låna deras lägenhet nära Palermo på Sicilien då de tänkte att det skulle bli långtråkigt att bo i husvagn hela tiden. Vi blev helt chockade av gästvänligheten och tackade självklart ja, vem skulle inte göra det? Så himla fina människor.

De bjöd hem oss en dag till deras hus i Ås och vi begav oss dit. När vi kom dit var Federicas mamma och pappa på besök och de hade ordnat en jättegod middag. Vi fick pasta med pesto, proscioutto med potatis och sallad, rabarberpaj – ja, allt man kunde önska sig.

Även då fick vi se hur gästvänliga en familj kan vara. När vi kom dit kändes det som att vi var en del av deras familj, de var så trevliga och hjälpte oss med allt vi kunde tänka oss. Vi fick se bilder från Sicilien och de berättade att de kände flera personer i Italien som vi kunde kontakta. När vi åkte därifrån kunde vi inte tacka dem nog för all hjälp vi fått och de sa att när vi var i Italien så kunde vi ringa dem för att få hjälp med översättning.

Idag kom vi fram till Sicilien och här ska vi uppfylla Julias dröm att se platserna där Gudfadern-filmerna spelades in. Vi kom fram till Palermo och fick då se den jättefina lägenheten.
Det vi inte visste innan vi kom till Sicilien var att en överraskning väntade på oss. Imorgon får vi veta exakt vad överraskningen innebär, så då kommer vi också meddela er.
Det har även visats sig att vi kommer spendera färre dagar på Sicilien än planerat. Eftersom alla ställena vi ska besöka ligger på östkusten och Palermo ligger mer åt väster, har vi konstaterat att vi inte kan bo i lägenheten Federica och Federico erbjudit. Det känns hemskt med tanke på hur gästvänliga de har varit, men tyvärr så blir det för stressigt för oss. Just nu är vi på väg till Taormina där vi kommer bo tills på söndag då vi beger oss hemåt igen.

Imorgon ska vi försöka få upp lite mer bilder från de senaste dagarna och det är även imorgon vi ska besöka platserna där delar av filmerna har spelats in.

Men vi vill ändå tacka Federico och Federica för all hjälp, ni är underbara människor!

Många kramar från oss i Juliaresan!

 

 

 

 

 

16 juni, 2013
by Juliaresan
0 comments

Söndag i Italien

Hej på er!

Vi kom fram till vår camping rätt så tidigt idag och det var väldigt skönt. Vi bor en bit utanför Rom och imorgon ska har vi satt av förmiddagen för att åka in i staden och kolla på bland annat Vatikanstaten. Det ska bli väldigt roligt!

När vi kom fram till campingen gjorde vi i ordning allt och sedan tog vi cyklarna för att söka efter en restaurang. Vi cyklade mot havet och åt på en restaurang vid vattnet. Det har varit riktigt varmt hela dagen idag så det var skönt att sitta nere vid vattnet för där blåste det lite i alla fall.:)

På hemvägen fick Adéle punktering, första punkteringen i Juliaresans historia! Och eftersom vi inte är vana att få punktering så hade vi endast med oss en ny slang, inga verktyg och ingen pump, haha! Så Stina och Amanda cyklade i förväg och hämtade bilen för att sedan hämta upp mig (Beatrice) och Adéle.

Vi har haft en riktigt skön dag idag och ser fram emot morgondagen! Lägger upp några bilder från dagen, tyvärr har kameran inte varit så aktiv idag. Men imorgon blir det många bilder igen!:)

Många kramar från oss i Juliaresan.

cykel1Cykel2IMG_0401Skärmavbild 2013-06-16 kl. 23.55.16

16 juni, 2013
by Juliaresan
0 comments

Gårdagen

Hej på er!

Gårdagen spenderade vi som sagt i Verona tillsammans med en underbar familj. Tyvärr hade vi ingen bra mottagning igår och kunde därför inte uppdatera med bilder, så vi slänger upp dem nu istället!

Juliaresan3

Juliaresan1Juliaresan4Juliaresan5

15 juni, 2013
by Juliaresan
0 comments

Italien, från Bolzano till Bologna

Hej på er!

Nu har vi äntligen kommit fram till campingen där vi ska sova inatt. Idag har varit en otroligt bra dag på så många sätt. Vi började vår färd runt nio i morse för att sedan stanna i Verona där vi träffade en familj som bjöd oss på lunch.

Strax efter att vi släppt Juliaresan kontaktade Fredrica och Fredrico oss, en familj som bor i Östersund. De berättade att de hade en lägenhet på Sicilien som vi kunde få låna och vi åkte hem till dem en kväll för att prata mera om det.
Det var helt otroligt vad gästvänliga de var och de tipsade oss om massa saker att se och göra i Italien, de berättade även att de hade vänner på olika ställen och bad oss höra av oss till dem när vi visste vilka städer vi skulle igenom.

Fredrica och Fredricos granne kom också från Italien, Serena. Hon kontaktade oss och berättade att hennes föräldrar samt bror bodde i Verona och ville gärna att vi skulle stanna på lunch.
Serenas bror Francisco hörde av sig till oss och berättade vart de bodde, vi hittade dit med hjälp av vår GPS. Vad vore vi utan GPS:en här nere? Vi skulle vara så långt, långt låååååångt borta, haha.

De bjöd oss på en jättegod lunch och ALLA här nere är så otroligt gästvänliga. Det känns som om vi hade känt dessa människor hela livet. De tog med oss till Verona och visade oss runt och på slutet av rundturen bjöd de oss på den godaste glassen ni kan tänka er!

Nu är vi alla så trötta så det känns som om texten är helt osammanhängande. Men vi hoppas att ni förstår. Vi vill i alla fall tacka Serenas underbara familj som gjorde så mycket för oss! Vi är så tacksamma och lite chockade för hur välkomnande alla är och låter en bli en del av deras familj direkt känns det som. Så fint!

Vi ska försöka ladda upp lite bilder men vi har inte så bra internet här på campingen. Kommer de inte upp ikväll kommer de under morgondagen!

Många kramar från oss i Juliaresan <3

15 juni, 2013
by Juliaresan
0 comments

Från Tyskland till Italien

Hej på er!

Idag har vi tagit oss från Tyskland till Italien. Vi började från München och åkte neröver mot Österriket. Vi har länge sett fram emot att få se alperna och det var så otroligt vackert! Vi ville stanna överallt och ta bilder.

Vi stannade på en rastplats och åt lunch, idag blev det ravioli för hela slanten, förutom Stina som åt makrillmackor.

Vi åkte över Österriket och det är en plats som vi alla kommer att besöka igen, det var så fantastiskt vackert.

Efter lite cykling tog vi oss vidare med bil över till Italien. Där åkte vi på serpentinvägar hur högt upp som helst, vi besteg verkligen berg med vår bil och lilla husvagn, för att sedan ta oss ner för berget igen.

Vi alla förstod att Italien skulle vara fint, men att det skulle vara såhär häpnadsväckande vackert det trodde ingen av oss. Detta är ett av de ställena som vi verkligen kommer att återvända till och vi ser fram emot att komma till Sicilien.
Allt går jättebra för oss och vi trivs verkligen i vår lilla husvagn och med campinglivet!

 

Här kommer lite bilder från dagen:
Rastplatsen vid alperna som vi stannade i för att fota lite.

Juliaresanalperna

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Utsikt över rastplatsen, så himla fint!

juliaresanalperna2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När vi var högt uppe på vägarna i Italien

italienjuliaresan

 

 

 

 

 

 

 

JuliaresanitalienJuliaresanitalien2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu befinner vi oss i Bolzano och ska tillbringa natten på en camping. Det är väldigt mysigt här, vi är omringade av berg. Även fast det både i Tyskland och Italien varit svårt att göra sig förstådd på engelska har vi ändå lyckats kommunicera bra med kroppsspråk.

Vi hörs igen imorgon!

14 juni, 2013
by Juliaresan
0 comments

Tyskland

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hej på er!

Tänkte bara skriva hur mycket vi älskar att cykla på vägarna i Tyskland! Här kommer två bilder från när vi cyklade förbi Jüterbog bland annat.

bild3

bild5